| må | ti | on | to | fr | lö | sö |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | ||||
Fabriksgatan 2, Örebro
"EN FIN KONSERT MED EN YPPERLIG ORKESTER"
Intrycket vid konserter av större format är ofta att hallen är för liten för ändamålet, men när man som nu har bara ett trettiotal musiker på scenen kommer salen och dess musikaliska innehåll som allra mest till sin rätt.
Albert Schnelzers orkestrala humoresk A Freak in Burbank hörde jag vid uruppförandet med Snyko på Historiska museet för nära två år sedan, och fångades av den filmiskt bisarra humorn i styckets rapsodiska och intensivt rytmiska prägel.
Vid söndagens uppförande är det snarare ett släktskap med klassicisterna som Thomas Dausgaard odlar, i en stram och en smula dämpad tolkning. Kanske är Schnelzer besläktad med fantasten Berlioz – placeringen av hans stycke som introduktion till den senares sångsvit Les nuits d´été tycks i alla fall peka i den riktningen.
Också här föredrar Dausgaard att lyfta fram renheten och verkets eleganta strukturer i en orkester med enkelbesättning i vissa stämmor, så att mezzosopranen Katarina Karnéus kan arbeta med kammarmusikalisk skirhet.
Les nuits d’été är inte en sångcykel i egentlig mening och är tänkt att tolkas av olika rösttyper, varför den passar väl för Karnéus höga men mörkt färgade mezzosopran. Hennes återkallande av skogsduvans rop i Au cimitière ekar i träblåsets mjuka dissonans, och de intrikata turerna kring rosens ande i balens efterdyningar fångas med fin språkkänsla av denna efterfrågade sångerska.
Avslutningen med Dmitrij Sjostakovitjs Symfoni nr 9 håller samma strama, eleganta form, som om Dausgaard återigen vill visa på en musikalisk och temperamentsmässig släktskap mellan verken på programmet.
Och visst tydliggörs det raffinerade i den ryske symfonikerns groteskt briljanta dialog mellan träblås och stråkar i prestosatsen, medan largots dramatiska hornstötar och rapsodiskt sorgsna fagottmonolog får karaktär av svärtat kammarspel.
Spellustan tar överhanden när Dausgaard tackar för applåderna, och med två extranummer avrundas konserten i svensk anda med musik av Wilhelm Stenhammar. En fin konsert med en ypperlig orkester.
Mars
Februari
Januari
2010
December
November
Oktober
September
Augusti
Juli
Juni
Maj
April
Mars
Februari
Januari
2009
December
November
Oktober
September
Augusti
Juli
Juni
Maj
April
Mars
Februari
Januari
2008
December
November
Oktober
September
Augusti
Juli
Juni
Maj
April
Januari
Februari
Mars
2007
December
November
Oktober
September
Augusti
Juli
Juni
Maj
April
Mars
